Inför kvällens final
1. Andreas Johnsson – Sing For Me
Lite utstickande bidrag av ett etablerat enhitsunderverk. Småtralligt och kan faktiskt funka även internationellt. Men dit kommer den inte.
Betyg: 6
Chans till Aten: 5
Chans i Aten: 6
Fruktansvärd pensionärsvals, i stil med Barfotavisan. Pinsam artist. Björn Kjellman må vara som en femåring på julafton på sin schlagerscen, men det gör inte automatiskt att han hör hemma där. Det här för tankarna till något som Rumänien skulle kunna ha skickat i mitten på 90-talet, innan de sprang om Sverige i schlagervärlden.
Betyg: 2
Chans till Aten: 2
Chans i Aten: 0
En bra låt, en pigg artist. Frisk fläkt efter de två inledande kavajbockarna. Men den höjer sig ändå inte ur mängden. Lite ”Det gör ont”-slätstruken pop, som vi haft ett par exempel av i varje schlagerfinal de senaste tjugo åren. Säkert var texten skriven av ”Pling” och musiken av ”Dille” då också…
Betyg: 6
Chans till Aten: 5
Chans i Aten: 2
Det börjar lovande med en rivande vers till tunga trummor. Sen faller allt i den alltför mesiga och intetsägande refrängen. Klart sämre än Wig Wams norska bidrag In My Dreams förra året. Och varför skulle vi lyckas bättre med en sämre kopia? Dessutom har Finland har redan inmutat hårdrockskvoten med råge detta året genom att skicka etablerade chockrockarna Lordi. Sverige ligger efter…
Betyg: 7
Chans till Aten: 7
Chans i Aten: 3
Någon annan möjlighet än att detta bidrag blir cementerad nästjumbo får ses som en stor framgång. Fruktansvärt intetsägande låt, med en artist som liksom Björn Kjellman är alltför fjortisförälskad i tävlingen som sådan.
Betyg: 1
Chans till Aten: 1
Chans i Aten: 1
Det är något gulligt över artister som är sådär extra pretto, som gärna säger att de spelar hillbilly fast sanningen såklart är att de gör ”hits for kids”. Inte desto mindre kan faktiskt Rednex funka. Låten växer en aning med tiden även om den är väl tam. Namnet Rednex är också känt i framförallt Tyskland. Namnet… ty gruppen är tydligen helt ny sen sist det begav sig, även om Annika Ljungberg är tillbaka.
Betyg: 6
Chans till Aten: 6
Chans i Aten: 6
Det här är faktiskt den enda låt jag efter två lyssningar inte minns ett endaste dugg av. Allt jag minns är en överenergisk Carola som skuttar omkring som en tokig och fångas av en stormvind. Den börjar lovande, med en fin vers. En låt som hade fortsatt i det tempot hade funkat bättre. Nu utmynnar den i en standardiserad kräktrall som inte motsvarar favoritskapet och inte kommer att funka i Aten. Favorittippad enbart på grund av Carolas ikonstatus inom den svenska schlagervärlden. Carola själv har redan gett segerintervjuer i kvällspressen.Om Kjellman och Carlsson är alltför förälskade i tävlingen som sådan är Carola alltför förälskad i sig själv. Jag är visserligen stark förespråkare för att skippa all Jante-skit, men det måste göras med lite finess. Carola påminner mer om när Magnus Hedman trodde att han skulle få stå i fotbolls-VM 94 än om sitt egna fan Carolina Klüft. Därför vore det med sann skadeglädje jag skulle digga om Carola har bäddat för sitt eget fiasko.
Betyg: 5
Chans till Aten: 10
Chans i Aten: 3
En snygg stöld av One More Times ”Highland”. Magnus har faktiskt en riktigt rivig sångröst. Det kommer nog inte att räcka hela vägen, men kanske till en plats på övre halvan, förutsatt att han har skippat de säckiga skinnbrallorna. Skulle faktiskt ha chans att klara kvalet i Aten, men knappast mer.
Betyg: 7
Chans till Aten: 4
Chans i Aten: 5
Tantschlager av allra sämsta sort. Finns inte ens något småcharmigt över detta. Inte ens Danmark tror att sånt här funkar längre. Men i Sverige hyllar traditionalisterna låten med standardmotiveringen att den låter ”som en schlager ska låta”. Sen röstar de nej till EMU och ja till fyra år till med Göran Persson. Helst vill de köra på vänster sida av vägen också.
Betyg: 0
Chans till Aten: 0
Chans i Aten: 0
Den enda låten som faktiskt har internationell hitpotential. BWO känns fräscha och är stora i Östeuropa. De kan faktiskt bli Sveriges räddning i år. Men de kommer så klart inte att få chansen, då vi redan verkar ha enats om att skicka 1991 års succé i repris. Martin Rolinski har minst lika mycket energi som Carola. Skillnaden är att han använder den till att nå ut till publiken, inte till att framhäva sig själv. Låten är visserligen i tjatigaste laget, men vi ska minnas att vi har tre minuter på oss att övertyga Europa. Inte läge för något svårmodigt progressivt meck direkt. BWO till Aten!
Betyg: 8
Chans till Aten: 7
Chans i Aten: 8
